Redan som barn hade jag ett genuint intresse för fåglar, skadade fåglar och "övergivna" fågelungar bars hem till pojkrummet till min mors stora förtvivlan!
Redan som trettonåring började jag arbeta på en zooaffär, jobbade där före och efter skolan samt samtliga sommarlov fram tills jag gick ur högstadiet.
Efter jag slutade skolan började jag arbeta på en ICA butik , där arbetade även Curt Nordin som styckmästare, efter en tid fick jag reda på att han tävlade med brevduvor! Nyfiken som jag är och intresserad om fåglar undrade jag om jag kunde komma och titta på duvorna. Curt hade tillsammans med Nico Jongerden och Lennart Eklund bildat NBK 80 hösten 1969 och föreningens första tävlingar blev 1970.
Hösten 1974
En morgon på fikarasten berättade Curt att en annan klubbkamrat hade slutat och att han hade övertagit hans duvor, undrade om jag ville komma ut och kolla på dem efter jobbet - självklart!
Efter vi slutat jobba åker vi ut till Gällsunds Gård där Curt bor och har sina duvor, killen som slutat hade 24 duvor och en klocka, efter en timmes tittande så bestämde jag mig för att köpa duvorna och klockan - priset var 100:- !
Problemet var att jag var 17 år och hade inget körkort, så Curt fick hjälpa mig att mata och vattna dem på vardagarna, på helgerna gick jag eller lånade någons moped för att åka ut och göra rent hos dem.
1975
Blev medlem i SBF och första tävlingsäsongen. Bland dessa duvor jag köpte fanns ett avelspar som hade flera fina avkommor, det var partet 80 73 105 och en hona från Ragnar Jönsson med ringmummer 41 71 314. Den bästa ungen efter paret var 80 75 007 men hans syster 008 var bara snäppet efter.
Den hanen som dock tog min först vinst i föreningen var 80 73 100.
Killen som slutade hade inte fört stambok så bra, härstamningen på "100" hittade jag aldrig, hanen vann för övrigt 3 tävlingar innan han gick förlorad.
En blåbandad hona med vita pennor och ringnummer 70 72 130 sändes till Bastuträsk 700 km, på den tiden sände vi duvorna på järnväg med ett brev till stinsen att han skulle släppa duvorna vid ett visst klockslag. Så skedde också på Bastuträsk, bara det att det ösregnade i flera dagar! Först duvan hem blev "130" tyvärr efter tävlingstidens utgång, men för mig var hon ändå en vinnare.
1976
Hyrde vi ett hus utanför Nyköping dit jag också flyttade duvorna så den säsongen blev det endast två tävlingar med ungarna.
1977
Skulle bli först året på nya stället och tävlande med ettåringar, så kom då inryckningsedeln från miltären - P10 Strängnäs inryckningsdatum 1 juni!
Min fru Ewa fick ansvaret över duvorna och huset när jag var borta.
1978
Efter en tuff vinter för Ewa med matning och fruset vatten (inget lyse hos duvorna) så muckade jag strax efter nyår.
Vår första son Mathias föddes i mars detta år så all fokus gick förstås åt ett annat håll än duvorna. Trots det så genomfördes tävlingarna med ganska stora förluster.
Samma år fick jag tag i min första katalog över duvor, LILA-katalogen!
Den luslästes på varje ledig stund, vilka duvor de hade i sitt dunamiska avelsslag!
Intresset över dessa duvor gjorde att jag kontaktade Roland Larsson i Nättraby för ett slagbesök, där fick jag för första gången se "riktiga" duvor och ett riktigt duvslag.
Vår ekonomi var inte så att jag kunde köpa några duvor, men det jag fick se och lära var ovärdeligt!
1979 - Solbacken
På våren, en torsdag får jag ett samtal från en man i Aspa som visste att jag hade duvor och att de hade en vit duva satt på deras tak - är det din undrade han?
Nej, jag har inga vita men nyfiken som man är så åkte jag dit.
Väl framme hos Bengt Gogman som mannen heter så var duvan borta.
Ni bor fint här säger jag - högst upp i samhället med strålande utsikt.
Ja, det är bara ett par månader till för vi kommer att lämna huset till försäljning på måndag. Efter det så åkte jag hem till Ewa och sa att nu har vi chansen att köpa ett eget hus, vi packade in sonen åk åkte tillbaka till familjen Gogman.
Ewa blev som jag förälskad i stället, visst var huset gammalt med läget!!
Fredag pratade jag med min arbetsgivare om hur man gick till väga för att låna pengar på bank, han lyfte luren till sin bank, då var pengarna ordnade!
Sedan ringde han till mäklaren och fick förklarat för sig om husets kvalité.
Säger sedan att det verkar som det finns mycket att göra på huset - vill ni verligen ha det?
Problemet var nu att på måndag skulle huset annonseras ut, hur löser vi det?
Åk till familjen Gogman och säg att de får pengarna på måndag, då kanske de säljer till er direkt. Så gjorde vi och huset blev vårat.
Vid huset fanns ett uthus som fick agera ungduveslag, ungar föddes upp vid det huset vi hyrde och placerades sedan på Solbacken.
Han med att besöka Ragnar Jönsson och fick från honom ett par duvor med LILA/Vandenweghe härstamning ("Zwarte Kampioen", "Klein Angoulemeke")
Ännu en säsong utan tävlan med äldre duvor, men nu var det läge för kommande säsonger.
1980
Föds vår andra son Tobias mitt i tävlingssäsongen och själklart så la man den mesta fritid på barnen. Passade på att renovera och bygga till lite för duvorna under sommaren. Inga priser blev det förstås under säsongen.
1981 - 1984
Under den tiden var inte duvorna högsta prioritet, vi renoverade huset lite och vi båda jobbade. Tävlandet gick så där, visst vann jag en och annan tävling men kände att det saknades material för att verkligen nå toppen i klubben.
LILA hade upphört sedan några år tillbaks men avkommorna efter deras duvor dominerade Svensk brevduvesport för tillfället.
Fick då se en annons i Brevduvesport att Jörgen Knutsson i Hörby skulle sälja bort sina duvor. Samlade ihop lite pengar åkte till Hörby.
Med mig hem hade jag bland annat en legend "Favorit" dock steril men fullt frisk, med honom också 5 barn direkt efter honom plus några till efter LILA:s Gilbert Vandenweghe duvor. Äntligen hade jag material som skulle hjälpa mig uppåt i prislistorna.
Ett av de största minnt från den är perioden var duvan 80 82 366 " Luleåhanen" som 1984 tävlade 2 x Luleå 800 km.
Hanen vinner den sista Luleåtävlingen och blir den enda duvan i föreningen som kom hem på tävlingstid.
1985
Köper min första ICA butik i Oxelösund, så nu blev plötsligt arbetstiderna obegränsade, "först dit - sist hem" alla dagar i veckan blev min slogan under flera år framåt. (Öppet 09:00 - 21:00 alla dagar)
På duvsidan hade jag bildat kompanjonskap med klubbkamraten Bengt Olsson, och ytterligare ett besök hos Jörgen Knutsson - Hörby för att komplitera upp avelsmaterialet.
Vinner 3 x 1:a pris i föreningen detta år och hanen 80 82 387 vinner i Grupp 4 den tuffa tävlingen från Hanover 800 km.
1986
En säsong utan större framgångar, bästa duvan var utan tvivel detta år 80 83 307 "Hanower" som vann 1:a pris i Grupp 4 från Hanover.
1987
Dag Thuresson- Hasslö saljer ut sina duvor, han hade liksom Jörgen Knutsson investerat i LILA duvor vid deras utförsäljning, Dag hade från Andre Vermote linjerna och Jörgen från Gilbert Vandenweghe, så jag satte mig i bilen körde direkt till Hasslö. Med mig hem hade jag en fantastisk samling duvor, de duvorna jag läst och sett i slutet på 70-talet fanns nu i min ägo!
Samma höst så kommer den första original Andre Vermote duvan in på mitt slag, en tioårig hane som LILA köpte direkt från Andre Vermote, det var "Atlas" med ringnummer 3094554 78. Jag köpte hanen av Walter Darenstam.
Det finns allt en risk med att köpa en sådan gamal hane, men jag visste då att "Atlas" var morfar till 1:a nat Sveg 1983 så jag tog chansen.
Samma resa gjordes ett besök hos Teamet Söderling/Dahlqvist som också hade en hel del duvor med Vermotehärstamning. Från detta toppslag köpte jag en hona som fick namnet "Bengthonan" och ringnummer 93 87 423.
I honans härstamning finns alla toppduvor från Andre Vermote - "Wringer" - "Tarzan" - "Dromer" - "Perpignanduivin"- "Diamant"- "Inavlied" mfl..
Ny hade jag hittat en ung hona som skulle passa till "Atlas"
1988
Parningen mellan "Atlas" och "Bengthonan" gick bra, paret lämnade sex ungar.
En son 80 88 051"Stremfels" som kom att bli en strålande tävlingsduva
2 x 1:a pris, 5 x 2:a pris, hans redsyster 80 88 050 "Atlashonan" blev stamhona under många år hos mig.
Höjdpunkten för året var 3:e platsen i Skandinavien på klass 3 SBU ungduvor.
1989
Nu började de verkliga toppresultaten komma, i gruppen vinnar jag detta år
1:a pl Grupp 4 Sveg med 80 81 341 - härstammar från mina första duvor
1:a pl Grupp 4 Karlshamn med 80 88 117 - Vandenweghe
1:a pl Grupp 4 Kramfors med 80 83 290 (hanen vann 9 x 1:a pris) - Vandenweghe
2:a pl Grupp 4 Hanover med 80 83 307 "Hanower" Vandenweghe via R. Jönsson
1:a Essduva Grupp 4 med 80 83 207 "Hanower"
3:e plats Gruppmästerskapet
Vinner långdistans priset (3 x 1:a pris Hanover) med 80 83 307 "Hanower"
Vinner Bronsduvan SBF
Samma år kände Dag Thuresson suget igen att starta om, jag sände då ned "Atlashonan" till honom.
Denna sommar var en häktisk sommar - vi får den briljanta idén att bygga en helt ny villa på tomten, vilket tog en hel del tid eftersom vi valde att göra det mesta själva och jag tog mina första fjorton dagar semester sedan 1984.
Vi lyckades med det och flyttade in i slutet på augusti.
Sålde butiken i Oxelösund och köpte en ny ICA butik i Södertälje som vi övertog 1:a sept 1989.
1990
Trots många försök var "Atlas" inte längre att räkna med, inga ungar. Barnen som nu var fyra kvar, en hade sålts till klubbkompisen Torgny Oscarsson och "Atlashonan" satt i Dags avelsslag, han parar henne upp med en son till 70 80 235 "Tarzan J:r" x 70 79 038 "38:an" båda med bästa Vermotehärstamning.
Dag får ur detta par en hane med ringnummer 70 90 021 "Jeltsin J:r", en hane som senare skulle bli en av mina nuvarande stamhanar.
Resultatsmässigt blev det:
2:a plats i Grupp 4
Distriktets bästa hane 80 83 290 "290" G. Vandenweghe via J. Knutsson
1:a Essduva Grupp 4 med 80 88 113 "113" - G. Vanddenweghe via J. Knutsson.
2:a plats Gruppmästerskapet
Dag Thuresson väljer ännu en gång att sluta, ringer mig och jag hämtar resten av avelsduvorna.
1991
Allt sedan mina första slagbesök utanför föreningen i slutet på 70 -talet har jag haft som målsättning att varje år besöka ett flertal olika toppslag, kom i kontakt med Lennart Lindgren som sedan något år tillbaks fått i sig "duvbacillen" igen via sin morbror Börje Nilsson i Limhamn. De hade nu bildat ett kompanjonskap där morbror Börja stod för skötseln och Lennart för matchningen av teamets änkehanar.
Nu skulle jag som haft Lennart som förebild i många år få leverara ungar till han och morbror Börje!
Resultatmässigt hemma i slaget blev det en av mina största framgånga hittils, jag vinner 1:a och 2:a pris Hudiksvall i hela Skandinavien SBU klass 5
1:a plats med 80 88 113 "113" ( G. Vandenweghe via J. Knutsson)
2:a plats med 80 87 198 (Vermotelinjen)
1992
För första gången skulle jag åka till världens bästa duvland - BELGIEN!
Lennart Lindgren som inte varit i Belgien sen LILA epoken gick i graven hade nu kontaktat bland annat Andre Vermote för slagbesök i mitten på augusti.
Vi planerade resan så att vi skulle vara på plats när den internationella tävlingen från Perpignan skulle avgöras.
Så kom då dagen då vi satte oss i bilen för att åka till "hemlandet", Lennart som var en strålande kartläsare lotsade oss genom Tyskland - Holland utan problem!
Vårt första stopp skulle bli hos Lennarts gode vän Marcel Kerschot i Brochem.
Lennart hade sagt vi skulle vara där en bit på eftermiddag, så gissa om han blev paff när bilen körde in på gården strax efter 12:00.
Tillsammans med Marcel besöker vi under de två dagarna vi bodde hos honom bland andra William Geerts - Van Elsacker - H. Verhellen - A. Bellens -
Karel Meulemans samt bröderna Jansen i Arendonk.
Sista kvällen hos Marcel Kerschot så visar han oss sina 22 original Jansen som han har sitter i sitt avelsslag, på min fråga om hur duvorna flyger efter dem svarar han: "jag tävlar inte med barnen efter dem, jag säljer dem alla och pengarna jag får in finansierar jag mitt tävlande", de flesta ungarna såldes till England.
Morgonen efter ger vi oss av mot Oostende och Andre & Mimi Vermote, Lennart som kartläsare och jag som chafför. Detta för mig var höjdpunkten på resan, att få se dessa "fullblodsdjur" som enligt Lennart Lindgren är de bästa!
Ett glatt återseende mellan Andre & Lennart, de hade inte setts på över tio år, men Andre som var lite spänd, duvorna från Perpignan var släppta och väntades hem strax.
Vi gick in i den fantstiskt fina trädgården och satte oss tillsammans med Mimi & Andrè. Vädret var varmt och det var nordvästlig vind, inte bra vind för oss säger Andre tillbakalutad i sin solstol.
Mimi som efter en stund går in i köket och börjar med maten, vi andra sitter i spänd förväntan, plötsligt så kommer en duva, landar på slaget vingarna hänger, sitter en stund innan hanen går in, Andre stämplar duvans båda ringar samt ringer in resultatet till föreningen. Att ringa in resultatet är ett måste om man skall bli godkänd. Andre får då reda på att han har en topptid i klubb Gistel, men de absolut bästa topptiderna ligger i östra Wlandern.
Efter utsökt middag hos familjen Vermote åker Lennart och jag in till hotellet "Ten Putte" i Gistel. Dagen efter skulle Andre visa oss sina avelsdjur.
Söndag morgon åker vi till Andre, hade han fått hem ytterligare någon från Perpignan? Ja, ytterligare några kom sent efter vi åkt och 9 till nu på morgonen så han hade över hälften hemma.
I avelsslaget sitter det flera barn efter "Limoges" hans senaste nationalvinnare från Limoges 1985, som året innan såldes för en bra slant till Japan.
Andre var smart nog att behålla nationalvinnaren i fem år innan han såldes.
Vi ser också den sista kvarlevande sonen till "Wringer" 1:a nat Cahors -71, "Wlerke" (född 72) som ungduva fördärvade vingen.
"Paul" en annan stamhane med strålande meriter på Barcelona och Perpignan
"Jonge "Paul" 4 x top Barcelona
"Baron" 4:e nat St Vincent, 9:e nat Perpignan
"Benjamin" 2:a nat Narbonne, 45:e nat Perpignan
"Sproetje" 13:e nat Barcelona, 18:e nat Perpignan.
"Scifo" 11:e nat Narbonne
mfl...
Allt sedan vi (Lennart & jag) med en stapplande början redan 1989, alltmer aktivt bytt duvor, rön och erfarenheter och inte minst denna resa till Belgien, föll det sig naturligt att diskutera ett vidare samarbete. Det framstod under dessa diskussioner som alltmera självklart att vi hade allt att vinna och föga förlora.
Vi hade ju i båda slagen arbetat med de bästa och mest framgångsrika moderna linjerna från LILA:s importer och avelsarbete på 70-talet. Den största betydelsen har förvisso Dag Thuresson och Börje Nilsson haft.
Så denna augusti dag på hotellet "Ten Putte" i Gistel bildades avelsslaget KALI!
Nästa dag skulle vi göra våra gemensamma investeringar hos Andre Vermote.
Med oss hem hade vi följande fullblodsdjur:
3006003 88 "Limogesduivin" (dotter "Limoges" 1:a nat Limoges)
3085770 90 "Utini" (son "Baron" 4:e nat St Vincent)
3085676 90 "Paulina" (dotter "Jonge Paul" 4 x top Barcelona)
3064286 89 "Jaïr" (sonson "Sproetje" 13:e nat Barcelon)
3064262 89 "Jas" (son "Benjamin" 2:a nat Narbonne)
3064233 89 "Le Cardinal" (son "Sproetje" 13:e nat Barcelona)
3023788 86 "Platina" (syster "Limoges" 1:a nat Limoges)
3021454 91 "Beniamino" (son "Benjamin" 2:a nat Narbonne)
3006063 88 "Agnes Baltsa" (dotter "Scifo" 11:e nat Narbonne)
3064253 89 "Marciano" (son "Limoges" 1:a nat Limoges)
3085797 90 "Paula" (dotter "Paul" 4:e nat Perpignan, 48:e nat Barcelona)
Resultaten på slaget under året var jag outstanding i distriktet med äldre duvor och kunde sluta tävla med äldre i mitten på juli och ändå vunnit distriktsmästerskapet. Blir även mästare i Grupp 4 SBF.
1993.
Åter igen en resa till Belgien, som förra året stannar vi de första dagarna hos Marcel Kerschot och med hans hjälp några slagbesök.
Vi återvänder till William Geerts som fortfarande år i toppen på Union Antwerpen blev tvåa om kungapokalen efter Andre Bellens. Där investerar vi ytterligare några duvor som skall förstärka vår kort och medeldistanslinje, en son till mästerflygaren "Robocop" samt en dotter till "Geschelpte 271".
Ett par original Marcel Kerschot och ett par duvor andra duvor direkt från Marcels avelsslag kommer också med hem till Sverige.
I år hade vi förmånen att få se national Narbonne hos Andre Vermote, under tiden vi sitter och väntar på duvorna frågar vi vem som är bäst i Belgien för tillfället, enligt Andre så är Marc Pollin det. Är det möjligt att besöka honom undrar vi, Andre lyfter luren och vi har en avtalad tid kommande dag.
Vi köpte en hona och fyra hanar av Marc Pollin:
"Perpignaduivin" (syster till "Perpignan" 1:a int Perpignan -94)
"Molenaar" (son till "Roste Poitiers")
"Jupiler Barcelona" ( son till "Barcelona" 14:e int Barcelona -94)
"Zwarte Trappist" (inavlad på "Mountaban")
"Duvel" (barnbarn till "Gérard" 69 x pris!!)
Från vännen Andre Vermote kom det in ytterligare duvor denna resa:
"Koh i Noor" (bror till "Limoges" 1:a nat Limoges)
"Joe Louis" (son till "Limoges")
"Superpaul"(bror "Superstar" 14:e nat Dax, 57:a nat Cahors)
"Klee" (son till "Paul" x "Platina" honan vi köpte året innan)
"Gauguin" (son "Paul" x syster "Limoges")
"Jonge Superstar" (son "Superstar" x dotter "Baron")
"Nellie Melba" ( dotter "Bugno" x syster "Limoges")
"Domingo" (son "Baron" x "Platina")
"Tyson" (sista sonen till "Limoges" 1:a nat Limoges -84)
Nästa slagbesök på resan blev till Deweerdt, Bernard sonen till den legedariske Emiel Deweerdt möter upp oss vid grinden. En helt nybyggd villa med änkeslagen på våningen ovanför - vilket paradis!
En läcker samling toppduvor passerade genom våra händer innan vi tackade för besöket och med Andre Vermotes hjälp åkte vi till Noel Lippens, mannen som det året hade två duvor topp 10 på Narbonne national. Noel hade sitt dåvarande slag ovanför frukt & grönt lagret, Noel köpte och sålde grönsaker & frukt runt om i Europa. Slagskötaren visar oss runt i slaget innan Noel kommer, han plockar då fram de två duvorna som var topp 10 - vilka djur!
Påföljande dag hade vi ett besök hos Emiel Denys i Zulte. Lennart och Roland Larsson hade redan på 70-talet investerat i flera duvor från Emiel, tyvärr han dessa inte provas ordentligt innan slaget upphörde!
Emiel välkomnar oss och visar oss runt, berättar att han sedan några år tillbaks byggt upp ett nytt slag och hus straxt utanför Tielt där han från och med kommande säsong börjar tävla från.
Avslutningen på slaget i Zulte blev strålande, en 5:e plats på sista internationella tävlingen från Perpignan 900 km med "Schone Zwarten", en mörkhamrad strålande hane som kom att ha stor betydelse för framtida avel hos Emiel.
I avelsslaget finner jag en hane med ringnummer 4133333 83 "5x3" son till världsartisten "Tee". Emiel hade alla sina topphanar gående i en ensam avdelning med sin hona - allt för att garantera härstamningen.
Vid detta slagbesök bestämde jag mig att här skall jag någon gång i framtiden återvända och köpa duvor, jag har nog aldrig skådat en sådan samling duvor, avlade i flera generationer med en fingertoppskänsla som saknar motstycke!
Mer om Emiel Denys duvorna längre fram...
Säsongen hemma på slaget var inte som jag hoppas på efter förra årets strålande resultat, kanske berodde det på att jag mitt i säsongen köpt en annan ICA butik i Nykvarn med allt vad det innebär.
1994 - 1997
Mycket jobb i butiken under dessa år, så tyvärr så är många resultat inte uppskrivna, de jag har redovisas nedan:
Resultat:
1994: Distriktsmästare
1995: 2:a pl Distriktsmästerskapet + ungduvemästare
1995: 1:a Essduva ettåringar distriktet med 80 94 282 "Brachetti" (bror "Barr")
1995: Derbyvinnare med 80 94 457 "Beppo" (G.Vandenweghe via J.Knutsson)
1995: 1:a plats Kramfors Grupp 4 med 80 94 282 "Brachetti"
1996: 1:a plats Grupp 4 SBF + 2:a pl Distriksmästerskapet
1997: 1:a national Östersund med 80 94 253 "Barr" (barnbarn "Utini)
1997: 8:e national Hudiksvall med 80 94 253 "Barr"
1997: 1:a Essduva med 80 94 316 "Bianco" (son "Jeltsin x "Atlashonan")
1997: 1:a Essduva distriktet med 80 93 135 "Dunga" (son till SBU vinnaren "113")
1997: 1:a plats Distriktet Mellansel 500 km med 50 93 105 "Mark"(son "Marciano")